Sambaskolan hade inget visuellt språk. Det märktes. Ingenting kommunicerade vad de faktiskt är — en skola byggd på rörelse, närvaro och kultur — och utan det riskerar varje nytt material att se ut som om det kom från ett annat ställe. Jag tog fram en komplett visuell identitet från grunden. Logotyp, färgsystem och typografi. Inte för att det skulle vara snyggt i sig, utan för att det skulle fungera som ett system — något de kunde använda konsekvent utan att behöva ringa mig varje gång. Utgångspunkten var samban själv. Rytmen, rörelsen, det fysiska. Färgvalen landade i något som bär både energi och seriositet — de kan använda det på en reklamaffisch och på ett informationsbrev och det håller ihop ändå. Det är vad en identitet ska göra.